Huvudet är tungt och kroppen lyder bara halvt mina befallningar. En kompis till mig yttrade ordet "lägerkrapula" och det är precis det jag har. Jag har varit full på lägerlivet, kanske använt lite mer energi än jag egentligen haft och följt med allt som hänt. Nu när "stormen" lagt sig och jag varvar ner kraschar verkligheten in. Men lägerlivet har varit underbart och smällen är någonting jag tvingas ta hur jobbig den än visar sig vara. Och det är värt det. Det är absolut värt det.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar