Kan själv! Eller?

Idag har jag inlett min troligtvis mest intensiva sommarvecka för i år. Klockan sju ringde väckarklockan och en halv timme senare var jag påväg till sommarens första hela dag på jobbet. I morgon ska jag prova på kvällsskifte, men före det har jag ett samtal inbokat. På onsdag blir det återigen tidig väckning och sedan avfärd mot halkbanan för bilskolans andra skede. (Jag känner på mig att ni kommer att få läsa en och annan kommentar om det senare). På torsdag är jag återigen tillbaka i jobbet och har då min sista inskolningsdag. Efter det är det meningen att jag ska klara mig på egen hand på jobbet.

Som tidigare nämnt fungerar vi människor på olika sätt när det kommer till att be om hjälp och att klara sig själv. Jag är en sådan person som helst skulle vilja klara av allting på egen hand, gärna så fort som möjligt. Om det är någonting jag inte klarar av att göra på egen hand eller om det är någonting jag inte kan lära mig på kort tid så tappar jag ganska snabbt intresse för det. Jag har ett ganska dåligt tålamod med en del saker.
    För ett tag sedan satt jag mitt emot min vän vid hennes köksbord. Vi hade diskuterat någonting som jag då för tillfället höll på med och jag hade sagt att jag vill klara mig själv utan hjälp. Min vän lyssnade lugnt på det jag hade att säga och böjde sig sedan fram mot mig, tittade mig i ögonen och sade: Rebecca, du kommer inte att klara det där utan hjälp. Det finns ingen som klarar det där utan hjälp. Innerst inne visste jag att hon talade sanning, men jag kontrade ändå med att det alltid finns en första person som klarar av saker och ting. Jag hänvisade till Guinness rekord-bok och sade att jag kan bli den första människan som klarar det och sedan stå listad i boken. Min vän log och sade: Inte för att vara elak, men du kommer inte att hamna i Guinness rekord-bok, Rebecca. Inte för det där i alla fall, för det går inte.
   
Idag efter min första inskolningsdag så känner jag att jag kommer att klara av att vara på jobbet på egen hand, vilket är en stor lättnad för mig och alla andra. Men vissa saker kan man inte klara av på egen hand och vi som gärna skulle vilja göra det tvingas gång på gång att inse detta. Jag har fortfarande inte lärt mig det, inte till fullo i alla fall, men jag jobbar på det och det är det som räknas. Tacka vettja min vän som vänligt men bestämt tillrättavisade mig där vid köksbordet. Hon hjälpte mig en bit på vägen.

Rebecca