I skoltidningen publicerades en kolumn skriven av mig. Kolumnen heter Bara på skoj och handlar om mobbning. I min aningen vaga kolumn frågar jag läsaren varför det ska vara så svårt att inte kunna följa mobbningsprogrammets regler. Jag frågar varför mobbningen, trots alla anti-mobbningsprogram, fortfarande förekommer dagligen. Det är en fråga jag ställer ännu idag.
För ett tag sedan googlade jag ordet mobboffer. Det ledde mig till en Facebook-sida som påstod sig vara en välgörenhetssida som var emot mobbningsoffer. Ja, du läste rätt. På sidan läste jag att alla mobbningsoffer får vad de förtjänar och att detta var en grupp för de som samtyckte. Gruppen hade ett tiotal följare.
Jag kan inte beskriva vilken ilska som kokade upp inom mig. Facebook-sidan uppmuntrade folk att slå och sparka på mobboffer, eftersom de bara får vad de förtjänar. ”I det flesta fall är det i själva verket mobbaren som inte mår bra, men vad hjälper det att orsaka lidande åt en annan människa?” skriver jag i min kolumn. Det hjälper inte ett dugg, skulle jag vilja utbrista. Skaparen av denna sida kan inte må bra. Det är ett som är säkert.
Det här fick mig att bestämma mig. Det är dags för mig att stiga fram. Det är dags för mig att ta plats. Det finns inte många i min omgivning som är medvetna om att jag en gång i tiden var ett mobboffer. Idag läcker jag ut min hemlighet.
Det finns inte en chans att ett mobboffer förtjänar sin behandling, inte när det har gått så långt som till mobbning. Jag vill stå upp för alla mobbade. Jag vill visa dem att det inte är deras fel. Jag vill att mobbning ska få ett slut, en gång för alla. Jag vill börja med att uppmana er alla att reagera. Jag tog ett första steg och anmälde sidan till Facebook. Ifall ni hittar den och om den finns kvar, gör det ni också!
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar