Vart försvann medmänskligheten?

För ett tag sedan skrev jag om ett par underbara medmänniskor som hjälpte mig när bilen inte startade på bensinstationen. Idag har jag fått ta del av en historia som verkligen inte innehåller något spår av medmänsklighet. Jag kände bara hur ilskan kokade upp i mig när jag fick höra min väns historia och jag frågade om jag fick använda den på bloggen. Det är ett hemskt exempel på själviska människor i vår värld.
   Min kära vän var ute på cykelträning. I utkanten av centrum blev hon tillknuffa av en lastbil. Hon flög över styret, landade på vägen och skrapade upp två stora, blödande sår på benen. Hastigt vände hon sig om mot lastbilen som bromsade in. Hon steg upp och lastbilen körde därefter vidare utan att ens stanna! När jag fick höra detta kokade jag nästan över av ilska. Jag skrev till min vän att när jag börjar svära så är jag arg på riktigt. Ursäkta språket, men vad fasen var det där för gubbjävel som inte ens stannade för att se om hon var okej!? Visst, hon steg upp, men det finns ingenting som garanterar att hon inte skulle kunna falla omkull avsvimmad av smärta! Kroppen reagerar inte alltid direkt när den befinner sig i chock. Tyvärr kommer min vän bara ihåg att lastbilen hade ett rött flak och det säger i princip ingenting.
    Tack och lov klarade sig min vän utan större skador, förutom de enorma skrapsåren, men det är inte ett hållbart argument till att inte lastbilschauffören skulle ha stannat. Man behöver inte ens vara medmänniska för att stanna, det skulle räcka med lite sunt förnuft och vett och etikett. Nej, så här ska det inte få gå till.
    Arga och förbannade får vi vara och det är vi, men istället för att göra ont av den kan vi vända den till någonting positivt. Det gör vi genom att berätta och agera. Vi gör alla misstag, men det är hur vi rättar till dem som räknas. Denne chaufför valde att inte rätta till det alls, till vilken nytta? Därför ber jag er alla att agera på annat sätt om ni hamnar i liknande situationer, vare sig ni är den skyldige, offret eller vittnet. Spring inte iväg från era misstag! Konfrontera dem, det är det enda rätta och på så sätt mår vi alla bäst.

Rebecca