Tackkort

Efter en del strul fick jag äntligen hem mina tackkort som ska skickas iväg till alla de som på något sätt uppvaktade mig när jag blev student. En hel kväll satt jag och skrev tack på ungefär 80 stycken kort och plitade därtill ner en hel massa adresser på kuvert. Jag postade ungefär hälften och planerade att föra ut resten på egen hand.
   I fredags på morgonen vaknade jag efter en förvånansvärt god natts sömn. Min morgon var lugn och jag bestämde mig att åka och hälsa på min faster i grannstaden på förmiddagen. I samma väva planerade jag att dela ut några av tackkorten till de som bor på vägen till faster. Nu i efterhand ser jag hur bra det beslutet var.
   Jag åkte hemifrån på förmiddagen. Först fick jag träffa en av mina Sofior som jag inte träffat på ett tag. Sedan fick jag träffa min faster, hennes små katter och hennes vän som nyss fött en underbar liten tös som så sött somnade på min axel. Middag åt jag i två familjemedlemmars sällskap och svängde efter det in hos ytterligare ett par bekanta som jag satt en god stund och pratade med tills solen försvann bakom trädtopparna.
   När jag kom hem på kvällen kände jag mig nästan lite löjligt lycklig. Jag blickade tillbaka och tänkte på alla underbara människor jag hade fått träffa under dagen, alla fina stunder och roande samtal. Jag tänkte på hur länge sedan jag hade haft den där mysiga känslan efter en lyckad dag och tackade tackkorten som hade varit anledningen till att jag fått träffa så många fina människor.

Tack alla ni som tog emot mig så varmt när jag dök upp hos er under fredagen!

Rebecca