Som om psykiatrin inte har det knapert från förr

Jag sitter i min mormors vardagsrum och läser Vasabladet. Jag bläddrar ganska snabbt och läser enbart rubrikerna. Plötsligt faller blicken på rubriken "Psykiatrin ska spara en miljon" och jag läser den högt med rasande ton. Vården ska tydligen spara sex miljoner nästa år och en miljon av dessa ska sparas på psykiatrins bekostnad. Som om psykiatrin inte har det knapert från förr, utbrister jag irriterat. Jag läser artikeln som bland annat berättar att köerna till psykiatrin riskerar att förlängas. Jag må vara blott nitton år, men jag vet mycket väl att köerna till psykiatrin redan är olidligt långa på sina ställen.

   Jag förstår verkligen inte hur detta är tänkt att fungera. Kanske det är just där som problemet ligger, dvs att ingen har tänkt till. Det verkar nästan så och jag är inte rädd att påstå det. Jag vet att Finland lider på det ekonomiska planet. Jag vet att vi måste spara in pengar på saker och ting, men jag kan inte för någonting i världen tro att psykiatrin är rätt sektion för detta. I dagens Finland lever allt för många med psykisk ohälsa för att landet ska ha råd att spara på psykiatrin. 

Jag må som sagt vara blott nitton år. Men den här nittonåringen vet hur det är att må dåligt och stå i långa köer. Den här nittonåringen har sett vad som händer om man inte får den hjälp som behövs i tid. Den här nittonåringen vet att hon inte är den enda.

Finns det rum för överläggning ställer jag mig upp på bordet och säger nej till sparande på psykiatrin. 

Tack.

Rebecca