Den 15 december åkte jag från studieorten. Den 15 januari återvänder jag. Snart stiger jag alltså ut ur bekvämlighetszonen igen. Jag känner mig allt annat än beredd, men det beror högst antagligen på att jag varit hemhemma så länge. Helsingfors är inte en trygghet på samma sätt som Österbotten. Jag tvivlar på att det någonsin kommer att ändra fullt ut, men jag hoppas att storstaden med tiden ska kunna erbjuda mig lite mer trygghetskänsla. När jag kom hem inför jul och människor frågade om jag trivs på ny ort med nya studier kunde jag glatt berätta att jag trivs bra. Jag tror nog jag gör det fortfarande, men jag ser faktiskt inte fram emot att åka tillbaka. Studierna ska väl nog gå bra, jag gillar min lägenhet och har fina studiekompisar, men ändå lyckas jag inte fly från ensamhetskänslan som hemsöker mig. Jag vet att jag återvänder till en tom lägenhet och för tillfället känns det inte alls trevligt.
I mitt huvud hör jag nära och kära säga: He bliir noo braa.
Låt oss hoppas på det!
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar