En sak är säker. När dagen kommer då jag ska börja skriva min bok så kan jag inte befinna mig i Helsingfors. Redan på tåget hem skrev jag en låttext, vilket jag inte har gjort på länge. När jag senare anlände till Österbotten fick jag inspiration till blogginlägg igen. Så sent som ikväll har tankar på att skriva en andakt börjat dyka upp.
Jag vet inte om det här är en slump eller ej, men jag skulle inte var förvånad om det faktiskt skulle ligga nånting i det här. Som jag tidigare skrivit så är Österbotten fortfarande min trygghet. Det är inte konstigt att jag finner inspiration av att återvända till min trygghet och befinna mig i en miljö som jag verkligen älskar. Inget illa om Helsingfors, men do kan ta pojtchin ur byin men itt byin ur pojtchin som KAJ så riktigt uttrycker det. I mitt fall kanske det skulle bli do kan ta flickon ur småstaan men itt småstaan ut flickon.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar