Jag har alltid stått för att det alltid finns någonting att berätta, någonting att skriva. Nu måste jag faktiskt erkänna att mitt huvud är alldeles tomt. Det finns ingenting intressant att fundera över. Men kanske det är okej? Kanske man inte alltid behöver vara på topp? Är det inte det vi brukar gå omkring och "lära" varandra? Ändå glömmer vi bort det lika snart varje gång. Eller är jag den enda?
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar