Idag skrev jag det sista provet för mitt andra år i gymnasiet. Om inte förr så har min hjärna kopplat av nu och lär inte åstadkomma några underverk under de kommande veckorna. Mållinjen är för nära.
Jag kan se det utmärkta avstampet, punkten där jag kan ta sats och slänga mig i mål. Jag kan se platsen där jag kommer att landa med en duns. Där kommer jag sedan att ligga med hela min utbrända kropp tryckt mot marken. Då ligger jag där och känner ingenting samtidigt som jag avkyls, programmerar och startar om.
Så är det att leva ett obalanserat liv. Omställning är tufft och tar tid.
Jag kommer, jag kommer, jag är nästan där. Orka lite till… Det blir nog bra.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar