En stor suck strax före jag begav mig hemåt från skolavslutningen symboliserade språnget jag tog när jag slängde mig över mållinjen. Nu är den nådd. Det känns, även om det fortfarande känns lite overkligt. Det är med delade känslor jag nu tar sommarlov. På det sättet sticker jag antagligen ut ur mängden.
De vemodiga känslorna beror för det första på det enorma kontrollbehov jag besitter. En vanlig vardagsmorgon vaknar jag upp och vet i stora drag hur dagen kommer att se ut. Nu när jag är ledig kan vad som helst hända. För det andra kommer jag inte att se alla fina ansikten, som tillhör mina vänner, varje dag på ett tag. Vi kommer alla att flänga omkring på allt möjligt annat och inte ha lika mycket tid till vårt annars dagliga umgänge i skolan. Men det är sådant som hör sommaren till.
Som tur är finns även de glädjefyllda känslorna kvar och så småningom tror jag att de kan ta över nästan helt. Nu har jag äntligen tid att varva ner, ta det lugnt och göra sådant som jag vill. Jag ska sommarjobba och tjäna egna pengar. Jag ska träffa människor jag träffar alldeles för sällan. Jag ska göra sådant som hör sommaren till. Framför allt ska jag vila upp mig och samla krafter efter det tunga skolåret.
Till alla studenter, studerande, elever och lärare som idag har fått ett välförtjänt sommarlov önskar jag en riktigt fin och skön sommar.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar