Tänk på oss med ormfobi

Som många andra lider jag av en stark rädsla för ormar. Det är i princip omöjligt att dra mig till skogen när ormarna har vaknat upp. Jag minns knappt senast jag plockade lingon. Jo, det gör jag visst. Det var den gången jag träffade på en stor huggorm bara några meter från mina oskyddade fötter. Då var det hastigt slut på mitt lingonplockande.
   På grund av min rädsla för ormar har jag utvecklat en väldigt god syn som upptäcker slingrande rörelser bättre än många andra. Det är nästan alltid jag som får syn på ormarna först. Även bilder påverkar mig. Efter att jag sett en bild eller film på en orm, ser och känner jag ormar under minst en timme efteråt.
   Dessa tider, när rackarna vaknar upp till liv efter vintern, kommer det nu som då upp bilder på Instagram och Facebook. "Den här krabaten mötte jag på min morgonlänk", följt av en bild på en huggorm. Tack, men det ville jag inte veta. Än mindre se. Bilderna får mig att rysa, de väcker rent ut sagt obehag.
   Det finns ingen regel som säger att obehagliga bilder, som ormbilder, inte får postas på Facebook. Men snälla ni, tänk på oss med ormfobi nästa gång ni lägger upp era bilder på de sociala medierna.


Rebecca