Jag kan inte räkna alla de gånger någon har utbrustit: Va!? Tycker du om skräckfilmer?? Nej, usch då! Det är ytterst få av mina bekantskaper som frivilligt vill titta på en skräckfilm med mig. Men jag klandrar ingen. Vi kan tyckas vara ganska konstiga, vi som finner nöje i att sitta i soffan eller biostolen och gång på gång rycka till av skräck eller obehag. Men tänker man efter så kanske vi inte är så konstiga trots allt. Vi är precis som de människor som ständigt söker efter spänning och äventyr i livet. På samma sätt strävar vi skräckfilmsfantaster efter det där ruset i kroppen och spänningen som fyller en till brädden.
Skräckfilmer fungerar som terapi för mig. Låt mig förklara innan ni dömer mig.
När jag tittar på skräckfilm förflyttas all min fokus på handlingen, det som jag ser framför mina ögon och det som jag hör genom mina öron. Mina egna tankar och känslor byts ut mot en spänning, rädsla eller ångest som jag faktist kan sätta mitt finger på. Jag vet varför jag är rädd eller varför mitt hjärta slår lite snabbare. Mina vardagliga tankar och känslor sätts åt sidan och det kan bringa en otroligt befriande känsla. I mitt fall är det bara skräckfilmer som har denna funktion. Ingen annan genre fångar upp mitt fokus lika bra som skräckfilmer. Det är därför jag ser på dem. För mig är skräckfilmer tankebefriande. För dig kanske det är någonting annat.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar