Det var en gång en liten skruff som bodde på en avlägsen ö ute i det stora havet. Skruff var väldigt ensam eftersom ön var obebodd bortsätt från honom själv. Skruff kunde inte heller ta sig bort från ön, eftersom han inte var händig nog att bygga sig en flotte.
Dag ut och dag in satt skruff och tittade ut över havet med ögon som utstrålade en längtan likt ingen annan. Han brukade fantisera om stora fartyg fyllda med skruffar som honom själv och drömde om att ett sådant fartyg skulle plocka upp honom och föra honom bort från den avlägsna ön. Skruff hade dock aldrig fått fånga ett enda fartyg med blicken. Trots detta besatt skruff ett evigt hopp om att framtiden skulle vara ljus. Hoppet var någonting han aldrig någonsin hade tappat.
En kväll när skruff som vanligt satt på stranden och blickade ut över det oändliga havet fick han syn på någonting blänkande på havsbotten ett par meter bort från stranden. Skruff, som var en mycket försiktig och ängslig liten varelse, steg upp och kikade försiktigt mot det som blänkte i havet. Han tog små och försiktiga steg framåt tills han bara var några centimeter från vattnet. Då sträckte han på sig, gnuggade sig i ögonen och stirrade på blänket.
Skruff kunde inte tro sina ögon. Blänket kom från en öppen mussla, men musslan bar inte på en pärla som andra musslor. Den här musslan bar på en glänsande silverberlock. Skruff vadade ut i vattnet tills han stod framför den öppna musslan. Han böjde sig ner och sträckte sig efter berlocken. Precis när hans lilla finger nuddade den glänsande silverberlocken sken hela havet upp i ett silverblått sken. Skruff blev så rädd att han genast släppte berlocken och med ens blev vattnet lika mörkt som innan. Nyfikenheten hos skruff övervann den annars väldigt vardagliga rädsla han bar på och han sträckte sig efter berlocken en gång till. När han hade fått tag på berlocken igen sken vattnet upp i samma silverblåa sken. Den här gången tog skruff ett fastare tag om berlocken och lyfte upp den ovanför vattenytan. Han tittade på den med stora ögon. Berlocken var det vackraste föremål som någonsin legat i skruffs hand. Försiktigt tog han tag i berlockens silverband och hängde det om nacken.
Fortsättning följer.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar