För tillfället jobbar jag på en lågstadieskola som vikarie för ett skolgångsbiträde. Jag trivs riktigt bra och känner mig behövd i klassen jag jobbar i. Det är inte bara en gång jag fascinerats över saker och ting, t.ex hur barn lär sig saker på olika sätt och hur man som lärare ibland hamnar att hitta på nya undervisningssätt när någonting som vanligtvis brukar gå hem inte går hem hos någon elev. Jag tycker det är fruktansvärt intressant att se hur barn tar in ny information, hur olika snabbt de fattar vad som pågår eller vad som ska göras och på vilka olika nivåer de kan vara på, trots att de går på samma klass. Det är verkligen en utmaning för lärare och assistenter att anpassa undervisningen så att den passar för alla, vilken den ändå tyvärr inte alltid gör.
Den här möjligheten jag har fått, dvs. att jobba i en skola med barn i olika åldrar och med olika förmågor, är jag väldigt tacksam över. Det är någonting som jag troligen inte skulle ha fått pröva på om jag inte hade följt mitt hjärta och lämnat folkhögskolan som jag började på tidigare i höstas. Det här blir således en av de goda följderna från att jag mådde så dåligt i skolan och bestämde mig för att flytta hem tillbaka och jobba istället.
Så länge vi lever kommer vi att ställas inför val. Att inte välja är också ett val. Det berättade min far för mig en gång i tiden. Den här gången valde jag att jobba istället för att studera. Jag kommer aldrig att få reda på hur mitt liv skulle se ut om jag skulle ha stannat kvar på folkhögskolan, men idag kan jag i alla fall glädja mig åt att jag gjorde mitt val och att följderna av det gav mig de erfarenheter jag har fått nu istället.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar