Jag vaknade av att jag slängde mitt huvud från sida till sida. Jag har ingen aning om varför. En sköterska kom och frågade mig hur jag mådde och om jag hade värk. Det hade jag och fick medicin för det. I knappt tre timmar låg jag på uppvaket med ögonlock tunga som bly. Sedan fördes jag till avdelningen där jag fick träffa mamma, men jag var fortfarande så trött att jag slumrade till mellan samtalsämnena. Jag meddelade de närmaste att jag hade vaknat och att operationen hade gått bra. När mamma åkte tillät jag mig själv att somna på riktigt, men vaknade många gånger den natten. Jag hade nämligen en blodtrycksmätare som mätte blodtrycket varje halvtimme. Därtill kom sköterskor med jämna mellanrum och frågade hur jag mådde. Jag hade väldigt lågt blodtryck den natten.
När jag vaknade morgonen därpå fick jag morgonmediciner och morgonmål. Jag tog det försiktigt, eftersom jag inte hade ätit någonting annat än en liten yoghurt på ett dygn och nio timmar. Sedan kom kirurgerna. De berättade att operationen hade gått bra, att de var nöjda och att de hoppades att jag också skulle vara det. De tog bort bandaget, granskade såren och berättade hur jag skulle sköta dem. De berättade även att jag hade förlorat en del blod under operationen och att jag därför hade onödigt lågt Hb, därav det låga blodtrycket.
Efteråt kom en sköterska och hjälpte mig att prova ut en stöd-bh. När jag fick den på mig kändes det som om brösten stabiliserades och värken avtog.
Vanligtvis stannar man bara en natt på sjukhuset efter en bröstförminskning, men på grund av anemin rekommenderade de att jag skulle stanna en natt till, vilket jag gjorde. Innan jag åkte hem drog de ut de två dränerna som hade satts in för att leda ut vätska från operationsområdet. Jag fick mycket information, bland annat detta: Jag fick inte träna eller bli svettig och inte lyfta mer än två kilo på en månad, fram till återbesöket. Stöd-bh:n skulle jag ha på mig 24/7 i en månad. Stygnen skulle tas bort 10 dagar efter operationen.
Jag fick recept på två värkmediciner och en medicin för att höja Hb. Jag fick ett sjukintyg för en månad framåt, men jag behövde inte använda det om det kändes okej att börja studera en och en halv vecka efter operationen.
Ni som har räknat vet redan att det inte ens är nära en månad sedan jag blev opererad. Nästa del kommer att innehålla tankar och funderingar nu efter operationen.
Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar