Är det månne möjligt att aldrig lämna sitt hem?

"Om den här förkylningen bryter ut kommer den att knocka ut mig totalt" sade jag i fredags. Jag kunde säga så eftersom jag känner min kropp ganska bra vid det här laget. Jag känner ofta på förväg vilka smittor som kommer att påverka mig. 

    Det började med småkänningar i halsen och lite snuva på fredagsmorgonen. På kvällen låg jag däckad på soffan och där har jag legat i stort sett hela helgen. Febertermometern har visat allt mellan 36 och 43 grader, vilket betyder att jag alltså inte kan lita på den, men någon form av feber har jag nog haft. Täppt näsa, huvudvärk, sjuka käkar, styv nacke och rinnande ögon är resten av symptomen. En lite annorlund sort mot vad jag brukar drabbas av.

    Trots mitt soffliggande har jag både lärt mig och fått saker gjorda. Än en gång tackar jag tekniken. Jag har letat födelsedagspresenter, betalat räkningar, pratat med familjen, lekt tittut med lillebror via FaceTime igen, blivit nostalgisk av att se The Flying Doctors och till och med gjort skolarbeten. Jag antar att jag tillhör så gott som den sista generationen som fascineras över detta. Jag kanske rent utav är en eftersläntare. Men jag tycker fortfarande det är häftigt att tänka på hur mycket vi kan göra via Internet. På gott och ont i och för sig. I princip skulle man aldrig behöva lämna sitt eget hem idag. Redan igår kunde jag inte hålla mig från att gå ut en liten stund, så jag planerar nog inte att anpassa mitt liv till ett liv med totalt internetberoende. Men det skulle kunna göras, eller hur?

Rebecca