Locket på burken

Sätta på locket på burken, ta av det. Sätta på det, ta av det, sätta på det, ta av det, sätta på det, ta av det...

Jag iakttar min yngre lillebror när han sitter på köksbänken med burken och locket framför sig. Han tar tag i locket, för det sakta till bruken, placerar och släpper försiktigt. Locket hålls på burken. Han tittar en stund på det han åstadkommit – sätta locket på burken – och greppar tag om locket och lägger det bredvid burken på bänken. Sedan upprepar han. Jag kan nästan se hur hjärncell möter hjärncell och skapar nya banor i tänkandet. Han är nyfiken och koncentrerad på rörelser och händelser. Locket passar på burken. De hör ihop. 1 + 1 = 2.
   Det är otroligt fascinerande att följa ett barns utveckling från födseln och framåt. De tar det ena utvecklingssprånget efter det andra, alla lika fantastiska på sitt sätt. Det händer mycket med lillebror nu igen och eftersom jag bor så långt borta har jag svårt att hänga med. Under en helg hemma i Österbotten försöker jag ta in så mycket jag bara kan av honom. Jag vill vara närvarande även om jag ofta är frånvarande. Nu är ett sådant tillfälle. Jag iakttar och känner hur värmen sprider sig i kroppen. Kärlek.
 
Sätta på locket på burken, ta av det. Sätta på det, ta av det, sätta på det, ta av det, sätta på det, ta av det... Klappa händerna, gör ett ljud för att tillkalla uppmärksamhet och fortsätt... Tills jag hittar någonting ännu mer spännande att pyssla med.


Rebecca