Ibland vill jag skrika, ropa, kasta saker, söndra saker, riva sönder papper, smälla i dörrar, riva av mig håret, slå, sparka, härja och slåss. Men det göra jag inte. Skulle jag göra det och någon skulle se på skulle de antagligen tro att jag håller på att bli galen.
Vi ska behärska oss och visa upp oss som civiliserade och behärskade individer. Nej.
Det ligger ett outtalat tabu över att bli arg och på ett lite våldsamt sätt visa det. Vi kan förvänta oss det av ett litet barn, men visst gör föräldern allt för att få barnet att sluta ropa mitt i affären. Vi lär oss i tidigt ålder att det är fel att bli arg och börja härja i offentliga sammanhang. Skulle en vuxen människa flippa ur i affären skulle vi med all sannolikhet tro att människan har problem. Men varför skulle man inte få vara arg och visa det? Det är ju en känsla som vi inte kan göra någonting åt! Den kommer alltid att existera, så varför skulle det inte vara okej att bli arg bara det inte skadar någon?
Jag tror det är barnen som har rätt i den här frågan. De släpper ut sina känslor, de visar vad de tycker och känner. Jag är själv väldigt dålig på det. Om det beror på att jag lärt mig att "man inte ska göra det" vet jag ej. Men vore det inte en rätt möjlig orsak?
En arg Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar