Äntligen kom dagen då jag fick bege mig till frisören. En trevlig salong med en trevlig frisör mötte mig i dörren och jag fick snabbt en plats i en stol framför en enorm spegel. Vi diskuterade, funderade och gjorde ett beslut. Tyvärr blev resultatet inte alls som planerat. Mitt hår lyste rött knallrött från hårbotten. (Du hade rätt, Camilla). Först tänkte jag att det bara krävdes lite anpassnig till min nya hårfärg, men senare på kvällen kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag kände mig så obekväm och onaturlig. Jag hade önskat en kopparnyans av brunt, men mitt hår lyste verkligen rött. Det såg allt annat än naturligt ut och var minsann inte den naturligt vackra färgen jag hade pekat på hos frisören.
Med hjälp av min mor har jag idag "bättrat på" frisörens jobb. Nu har mitt hår en betydligt naturligare färg. En relativt mörkbrun nyans där den röda färgen lyser igenom precis lagom mycket. Nu kan jag känna mig nöjd och bekväm igen, för nu har jag fått den förändring jag letade efter.
Rebecca
Voi, gulle... Tur att mamma kunde fixa till det. En gång fick jag så starka skiftningar i vitt och svart så jag såg ut som en zebra i huvudet en hel sommar. Solhatten räddade mig...
SvaraRadera